Tilt vid första ögonkastet

Året var runt 2015 när jag sade upp mig från mitt jobb som content manager. Jag hade jobbat drygt två år på samma arbetsplats vilket i det tyska a-kassasystemet gjorde mig berättigad till en 70%ig bidragsersättning varje månad i ett helt år. En tid jag ägnade åt ett större skrivprojekt (i stället för att aktivt söka jobb). 

 

Neukölln Arcaden

Jag tillbringade många timmar på olika berlinska bibliotek. Mestadels hamnade jag i den så kallade Neukölln Arcaden, ett fem-vånigt köpcenter med ett bibliotek högst upp. I stället för att ta hissen som alltid var full, tenderade jag att ta rulltrappan upp och ned. 

En dag efter att jag avslutat ett skrivpass och och precis kommit ned till biografen en våning under bibblan fick jag syn på ett par spelautomater gömda bakom några stora filmplanscher. Jag frågade personalen om det var okej att spana in dem utan att titta på film, "Kein Problem". 

Vad är det som låter sig skymtas där borta?

 

Det var tre flippermaskiner, en av dem byttes ut några gånger och jag kommer inte ihåg om det var Terminator 3 eller Sopranos vid tillfället, de andra två bestod av Monopoly och Wheel of Fortune. Jag gav alla en chans, och snabbt visade det sig att Monopoly var den klart mest intressanta. 

Nämen ser man på... !

Körde väl antagligen en eller två credits á 3 kulor. Sannolikt stod jag inte längre än fem minuter innan jag gav mig av. På den korta tiden tändes emellertid någonting inom mig, en gnista om man så vill. Jag lade nämligen märke till poängen jag fick, samt poängen som utgjorde den så kallade high scoren (rekordet d.v.s.) och kontrasten dem emellan. 

Det var här det började. I dag avskyr jag dessa tre (plus Sopranos och Terminator 3).

När jag kom hem gjorde jag sökningar efter diverse information om flipper i allmänhet samt Monopoly i synnerhet. Jag fann en gameplay-video på Papa Pinballs YoutTube-kanal. Spelaren visar hur man kan få ihop 30 miljoner på under tio minuter. Då högsta på biografen låg på 25m tänkte jag att med lite övning borde man inom kort kunna sätta nytt rekord (och trycka in bokstäverna DMT för alla kids i foajén att skåda). 

Mången peng har spenderats på denna jävel. 

 

Men det skulle visa sig vara lättare sagt än gjort. Jag började hur som helst att betala allt oftare med kontanter för att på så vis hamstra €2-mynt (50cent=1 credit, €2=5 credits!), och jag började sätta mig in allt mer i automaten. 

Efter varje skrivsession skyndade jag mig ned en trappa för att hamra lite Monopoly. Det gick till och med så långt att jag gick tidigare till bibblan för att på så vis hinna med en extrasession innan skrivandet. Vilket var både dyrt och enerverande, skulle det visa sig... 

 

Visst, musiken är catchig, men ljudeffekterna och spelplanen enerverar.

Tyvärr var också skicket på min nya nemesis rätt halvdant, och det dröjde inte länge förrän kraften hade sinat så mycket i högra flippern att det var hopplöst att skuta skott högt upp på spelplanen.

Efter några månaders till och från var jag till slut tvungen att ge upp uppdraget att kläcka en ny high score och fick helt enkelt nöja mig med en tredje plats. Dessutom försvann all kräm ur övre flippern vilket gjorde jackpot-skott omöjliga.

Dock var elden inom mig i full flamma och samtidigt som mitt intresse för Monoply sinade (egentligen: hatet för den grodde), upptäckte jag att det stod andra maskiner utställda på diverse Eckkneipes (äldre ölkrogar) runtom i kvarteret. 

Det klassiska varma flipperljuset. Nya flipper är utrustade med själlösa LED-lampor.

Så småningom fick jag också reda på att det fanns en flipperhall lite utanför stan med över 50 flippers (ett tema värdigt ett eget inlägg). Jag är dessutom sen flera år tillbaka medlem i Tysklands flipperförening: German Pinball Association. 

Så även om jag fick se mig som besegrad rent poängmässigt, så berikades jag å andra inträde till ett nöje som jag har fortsatt stor glädje av; och jag vill tro att det kommer följa mig ända in i graven. 

Med andra ord: JACKPOT