Guldålderns slut (V)

 Det första som händer efter hemkomsten är att jag börjar spela Chun-Li i 3S - den bästa karaktären. Motiveringen är för att vinna mer, men jag tänker också det är bra för den lokala scenen att lära sig handskas med ohyran. 

Dessa är två usla anledningar om ens primära orsak för att spela heter nöje. Eftersom jag undermedvetet ogillade karaktären kunde jag aldrig identifiera mig med den, och fick således kämpa enormt för att få henne att funka. Tre år rättare sagt. 

Totalt mainar jag henne i sex år; i slutändan tog jag guld två gånger i Stuttgart (NB3C 2010 och 2011), hjälpte Uppsala att ta hem en prestigefylld 5v5 exhibition mot Stockholm (11/12?), samt kamma hem 3:e platsen i Gutter Trash vol. 3 genom att slå ut Massi, den regerande mästaren. 

Hursomhelst vet jag att min tid i Sverige är begränsad till ungefär ett år innan jag utvandrar till Berlin, dessutom kommer SFIV komma ut någon gång under tiden, och fast vi inte vet något med säkerhet tror jag vi alla är medvetna om att det kommer förändra saker och ting. 

Samtidigt märker jag hur intresset för ST har ökat, säkert två tredjedelar av stammisarna har åtminstone en mainkaraktär och kan lite basics. Därför bestämmer jag mig för att anordna en ST ranking battle-turnering i tre delar, kallad Peter North Cup (PNC). Vinnaren får 3 poäng, andra plats 2 o.s.v.. Den som har flest poäng när alla tre turneringar är spelade vinner en Peter North-DVD!

Grahf spelar vid det här laget inte så mycket, och den tid han får över läggs på 3S. Den som ger mig mest bekymmer är i stället den Chun-Li*-spelande SkatanMilla, också kallad Skatan. Jag spelar mycket mot honom när 3S-kabbarna är fulla, han är en av få som visar ett djupare intresse. Och trots att han vid det här laget är rätt liten och tanig drar han sig inte för att komma med kaxiga kommentarer i tid och otid.

Låt mig passa på att berätta om en Money Match jag spelade mot Skatan en handfull månader innan PNC gick av stapeln. Den kom till stånd av att han skrev i Bitterharmonys mIRC-grupp att han mycket väl kunde vara den bästa ST-spelaren i Sthlm. Eftersom jag visste att jag var bättre än honom slängde jag mig in i debatten och sade "FT10, hundra spänn!" 

Till min förvåning antar han erbjudandet. Vi avtalade tid kommande söndag och jag tog honom 10-1 (det kan ha varit 10-0) med min Honda. En handfull ansikten har kommit för att beskåda spektaklet, bland annat Jadi, en tungviktare i svensk Tekken-historia och stort fan av gabber och eurodans. 

Efter att jag fått hundralappen säger jag till Jadi, som står alldeles intill mig "Jag tog inte ens med mig pengar" - förvisso sant, men dissigt uttryckt - vilket får honom att skratta till och hojta "Hah hörde ni det där! Peppe (han kallade mig det) tog inte ens med sig cash, så jävla kaxig!"

Eftersom jag normalt inte uppträder på det sättet kan jag bara sluta mig till att jag var mån om att markera hur det stod till med hierarkin gällande min gamla trotjänare ST. 

Låt oss nu återgå till PNC. Båda de två första turneringarna slutar med Skatan och mig i finalen, och vi vinner varsin av dem. Skatans vinst är något av en upset, speciellt då de flesta närvarande inte visat någon uppmärksamhet åt våra regelbundna casuals. Minns att Genjuro, som gärna lirade sin grymma Boxare när han väl kunde komma loss från kneget, säger till mig under hemresan på tuben att han aldrig i helv-te trodde att jag skulle förlora. 

Inför den sista turneringen har vi 5 poäng vardera - den tredje gången blir alltså avgörande. Många som inte brytt sig om de tidigare eventen dyker upp för tredje - så även Grahf. Formatet är Bäst av 3, Single elimination, alla karaktärer tillåtna (även Akuma!). För att göra det mer spännande ser jag till att Skatan och jag hamnar så långt ifrån varandra som möjligt i bracketen. I övrigt försöker jag se till att den blir så balanserad som möjligt. 

Stora delar av Peter North Cup, tillika ovärderligt dokument över Guldålderns sista dagar. Tack till Bopper.

En stor del av matcherna dokumenterades av Bopper och KarlMiller. De finns fortfarande uppe på Boppers YT-konto för allmän beskådan. Mycket respektabelt. Det är dassig kvalitet, men allena för rösterna, ansiktena och fotot från Sthlm-scenens absoluta glansdagar, är det väl värt en titt. Den sista matchen är för övrigt en riktig publikfriare.

Det efterväntade avgörandet mellan Sim och Chun-li uteblir emellertid, då Grahf slår ut Skatan med en astajt Ryu-prestation i halvfinalen. Han väljer också honom i finalen mot mig, men får till slut käka en doja för mycket. Jag tar alltså hem det. DVD:n donerar jag till KarlMiller som aldrig sett en Peter North-rulle.

Härnäst händer inget uppseendeväckande annat än att jag någon gång under hösten far och deltar i Stunfest, i Rennes, FR, i den med säkerhet största CvS2-showdownen i Europas historia. Denna resa är värd ett eget blogginlägg så jag skippar närmare om det nu. 

Det riktigt stora, det ultimata avgörandet för scenen som sådan, händer några månader efter PNC och Stunfest, nämligen lanseringen av Street Fighter IV (SF4). Måhända att jag missminner mig, men med undantag från CK (hatten av!) så hoppar alla på tåget. 

Spelet erbjöd i sin första och andra inkarnation knappt några nya karaktärer alls, så jag väljer att spela Dhalsim (igen). Online-läget är förhållandevis stabilt och de första par veckorna spenderar jag många timmar med att nöta skillsen mot random motståndare över Xbox Live. 

Men jag märker snart att det är något som inte stämmer. Kontrollen känns seg, gubbarna rör sig "flytigt" och både musiken såväl som grafiken är långt ifrån tilltalande. Å andra sidan finns det gott om motstånd, både online och på DL som får tillskott av en ny generation spelare. Dessutom får det fart på hela FG-branschen som på kort tid förvandlas från nischad hobby till regelrätt e-sport. Icke desto mindre ägnar jag mig åt mina gamla favoriter när jag väl är där.

 Kommer ihåg att Grahf ringer mig på jobbet en förmiddag. Han säger att det är viktigt så jag lämnar skrivbordet och går in i ett konferensrum. "Klas..." börjar han, "jag har brytit sönder skivan..", hans en vecka gamla exemplar ligger i två bitar på hans köksgolv...

En annan händelse var att en amerikansk toppspelare, Steve H, lägger upp en lång rant på YT där han dissar spelet och säger att det är så förbannat tråkigt att han hellre skulle läsa ekonomidelen av Washington Post än att spela det. Mycket riktigt när jag besöker Uppsala och Uppercut så förtäljer RC att när han anlände till Ungdomens hus satt Umgogo och läste dagstidningen i stället för att spela det nya heta. 

Ett par veckor efter det, lagom till första turneringen, har musten gått ur för mig också. Jag lyckas genom ett mirakel vinna en mirror match mot Yagami i början av turneringen, men jag vill helst att jag ska åka ut så att jag kan spela 3S. Någon månad senare spelas nästa. Bortsett från att jag deltar i en Dreamhack-turnering ett tag senare, blir det min SF4-sortie. 

Förmodligen det enda dokumenterade materialet där jag spelar SF4.

Det är sensommar och det har gått ett halvår efter släppet. Det som såg ut att vara en boost för hela FG-scenen visar sig mer vara en kil som splittrar den i två: den nya skolan och så vi som håller fast vid 3S (och allt därtill). 

Men det är inte bara spelets fel. För många av oss har livet börjat komma i kapp; studier, jobb och familj får allt större prioritet. Själv får jag tag på en lägenhet i Berlin. Det är helt enkelt dags för en ny generation.

Eror kommer och går. För de som har privilegiet att få vara del av en, förblir alltid storheten att kunna titta tillbaka på den med vetskapen att man var där, och att man deltog i något magiskt. Jag kommer alltid vara djupt tacksam för Guldåldern; som var en oas i tiden för mig och många andra att pusta ut vid mellan livets alla bestyr. 

Jag hoppas och tror att fler epoker kommer skapas och upplevas av entusiaster runt omkring på vår jord. För när det kommer till kritan är det sådant som förgyller livet.







*Chun v Sim är en rätt jämn match up. Den kräver dock att Sim-spelaren vet vad han pysslar med, för hans mot alla andra så effektiva anti-air-attacker fungerar inte mot Chun som får hoppa in gratis mot en orutinerad Sim. Något som i en handvändning kan avsluta ronden. 

Kommentarer

  1. Sträckläste allt denna fredagsmorgon innan jobbet. Vilken nostalgi. Tack!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg