Guldåldern (IV)

Efter Versus 2K6 uppstår en era på ungefär två-tre år som är vida erkänd som Guldåldern eller the Golden Days. Jag gör härmed ett försök att skildra dem efter bästa förmåga. Det kan dock vara att jag glömmer ögonblick och händelser som är av vikt, dessa hoppas jag i så fall nämna i kommande artiklar. 

Det börjar med att arkadmaskinen får sällskap av ytterligare tre kabinetter, vilket innebär en head-to-head setup för 3S och sen random spel på de andra två. Den ena dedikerades efter viss tid till ST medan den andra varierade mellan Hokuto no Ken, Garou MOTW, Vampire Savior, CvS2 och MvC2. De två sistnämnda tenderade att dominera den sista tiden. 

Head-to-Head setupen med 3S. De andra kabinetterna brukade stå på fläktens plats.

Fredagskvällarna blev så välbesökta att det brukade hållas turneringar på veckobasis. Folket brukade dimpa in på fredagseftermiddag för att sedan ta en paus under kvällen för att i gemensam trupp käka på något hak i närheten. När alla var återkomna satte tävlingen igång. 

DL stängde klockan 22 vilket innebar att alla var tvungna att gå; om man inte ville "gibba" d.v.s. betala en 20-lapp för att stanna kvar hela natten och lira. Det var ofta man blev kvar till morgonkvisten, och det på bara kaffe, snacks och snus ...

Detta var under en tid då spelets (3S) mytologi höll på att skrivas. Eftersom YouTube fortfarande var i sin vagga laddade man ned videor (shout outs till combovideos.com) med turneringar från Japan och USA. På shoryuken.com (SRK) läste man berättelser om Japan-besök, beefs inom den amerikanska scenen samt diskuterade strategi och combos. 

Screenshot från det numera arkiverade SRK-forumet.

Jag minns en lördag när jag tillsammans med några i gänget ska luncha innan en session. Vi går i närheten av St:Eriksgatan, Grahf och jag diskuterar upprymt ryktena om att Kuroda - en japansk Q-mästare - har blivit så bra att han i stort sett är oslagbar med samtliga karaktärer i spelet*.

Harmonaz, en brittisk 3S-spelare, har postat vilda rapporter på SRK.com om hur Kuroda kommer in i arkaden med samma kläder varje dag, samt en tygkasse fylld med diverse pet-flaskor innehållande mineraldrycker. 

Kuroda hävdar att Akuma teoretiskt sett är den bästa karaktären i spelet för att sedermera lyckas dubbel-perfekta Nuki (en av de farligaste Chun-spelarna någonsin) med nämnda karaktär. Var det sant?? Ändrar sig spelets meta oväntat ett decennium senare? Det var en spännande tid. 

 

Kuroda

3S är huvudspelet och i takt med att fredagskvällarna bli alltmer välbesökta måste man vänta närmare tre kvart på att få utmana vinnaren, för att få däng och sen åter ställa sig i kön i det hårda Winner Stays-formatet. Förutsatt att man inte var lika dålig som jag då ...

Då jag aldrig hållit mig exklusivt till något enskilt spel föll det sig naturligt att jag odlade ett intresse för spelen som satt i de andra två, oftast lediga, kabbarna. Marvel vs. Capcom 2 spelades flitigt av Bopper, CK och cr0v, och jag drog mig länge för att ge det en chans då det avvek så mycket från traditionellt Street Fighter. 

MvC2 med sina 56 (!) karaktärer.

Men så en kväll visade Bopper mig hur man gjorde Rocket Punch med Sentinel och AHVB med Cable ... Dryga 15 år senare är MvC2 fortfarande ett av de spelen jag spelar mest med min polare här i Berlin - även om jag är långt ifrån så fanatisk över det som han är. 

Jag fördjupade även mina färdigheter i ST, spenderade en kväll med att bygga en 40+ win streak mot Skatan i Vampire Savior, lärde mig tillräckligt mycket Garou MOTW av Karl Miller för att vinna en Money Match mot Jadi, samt njöt skoningslöst av varenda sekund när CvS2 väl var i gång. 

Det som fräst fick mig att utvecklas i ST var många och långa set mot Grahf. Till en början spelade jag Honda och han Ryu. Den ringa erfarenhet som till en början gav mig fördel suddades snabbt ut och det blev klart för mig varför Honda förlorar så hårt mot fireball-karaktärer. 

En god uppskattning på STs tiers.

Då Ryu var mitt huvudsakliga motstånd insåg jag därmed att jag måste byta main om jag inte ville spendera majoriteten av våra framtida matcher med att förlora. Jag började därför bygga en Dhalsim. Han var cool, svinbra och i förhållande till alla andra top tiers rätt komplex att lära sig. 

Ett stort plus var att han hanterar Ryu effektivt, vilket bidrog till att min sparring-partner började spela Balrog (Boxer). Med sina blixtsnabba rush punches, starka normals, löjligt farliga super och skyhög skada räknas han också till spelets absoluta toppskikt. 

Nåväl. För att boosta intresset för ST brukade jag anorna turneringar jämsides med 3S-turneringarna. Ytterst sällan vann jag i 3S, men i mina ST showdowns var framgångarna vida förekommande. Dock har jag ett tydligt minne av att jag en gång faktiskt kammade hem första platsen i båda två. 

Jag spelade fortfarande Necro i 3S och i finalen mötte jag en Alex-spelare (RC eller Asdasx). Exakt hur det gick till flyr mitt minne, men ögonblicket då jag får in en Electric Snake i avgörande rond, varav Cyrox skriker "OH SNAP!!!" kommer jag för alltid bära med mig. 

Jag fick skjuts hem i Grahfs bil och vi snackade i vanlig ordning om allt möjligt (men mest om Street Fighter). Precis innan han släpper av mig vänder han sig mot mig och säger "Shit, du gjorde en dubbel i dag. Grymt." Någon liknande bravad skulle jag aldrig riktigt nå upp till. Det gjorde å andra sidan inte många andra heller.

***

Under min barndom fick jag under sällsynta ögonblick uppleva arkadhallar. Mestadels på utlandsresor, men också under ett eller två Stockholmsbesök under det sena 90-talet. Få känslor är så distinkt uppjagande som den när man träder in i en lokal fylld med dessa blinkande, stora maskiner. Fenomenet tillhör dessvärre inte vår del av världen utan har framför allt varit en välsignelse i andra kulturer.

Därför kommer jag för alltid vara enormt tacksam för de åren som DL fyllde min vardag med arkadfinkultur. I den tid och plats jag spenderat denna inkarnation har det varit sparsmakat med lokaler för retrofighting/arkadentusiaster; men som av ett mirakel var jag del av det under flera år. 

Ni som delade det med mig vet hur magiskt det är. Tack ska ni ha:

Grahf, Warre, Bopper, CK, Cyrox, cr0v, Karl Miller, Raffe, Jadi, Jeneric, Kim, Schmull, 7av9, Georg, Yagami, Skatan, Pettor, Xzi, Emil och de få vars namn undflyr mig för tillfället. (Ni Uppsala-boys fick er shout out i Del III!).

<3

*En arkad anordnade events dit spelare kunde komma för att utmana Kuroda när han spelade en specifik karaktär. Matcherna spelades in och släpptes på DVDs - en för varje karaktär han spelade. Dessa gick bara att köpa i nämnda arkadhall och materialet var länge otillgängligt på nätet eftersom Kuroda hotade med att lägga ned om det laddades upp. Sen ett tag tillbaka finns de dock tillgängliga: Kuroda DVD:erna.