Battle of Destiny 2008 (Del 2)

 Jag deltar som nämnt i tre spel. I två av dem har jag relativt nyligen bytt mains till top tiers d.v.s. mycket starkare karaktärer. I CvS2, det första spelet i turneringen, tar jag mig hela vägen genom gruppspelet till åttondelsfinal som äger rum senare på den stora scenen. 

Minns att jag under gruppspelet möter Ultima, en österrikisk A-groove-spelare besatt av CvS2, som OCV:ar mig med R2-Blanka genom att spamma RC-Electricity. Jag tänker där och då att han kommer komma väldigt långt. Tjugo minuter senare bevittnar jag hur han svär på österrikiska och slår våldsamt på sin stick som han sen slänger på en stol, då han får stryk av en random fransk Zangief-spelare och elimineras. 

I ST lyckas jag också ta mig till slutspelen. Turen är på min sida eftersom både en Honda och en DJ tar ned min livmätare till noll pixlar, men att jag med en fuck-it-mentalitet i stridens hetta lyckas vända det båda (!) gångerna.

En av de brittiska toppspelarna, som också Grahf pratat om, spelar Ryu och går under nicket IMX. Jag möter honom i topp 16 i en showdown som kommer avgöra vem av oss som kvalar till topp 8 och stora scenen. Här snackar vi en match där jag möter en betydligt mer erfaren spelare. Lyckligtvis spelar vi Sim v Ryu, den match up:en jag känner mig mest bekväm med i hela spelet.

Senare snackar jag med IMX som säger att han borde spelat Vega (counter pick!) mot mig, jag säger att det var värdigare att stanna vid hans main, men han håller inte med. Med tanke på hur det går senare när en kille försöker counter picka med just Vega, kanske han ändrade åsikt. Originalvideon.

Som av ett under dokumenterades uppgörelsen och finns fortfarande uppe på YT för allmän beskådning. Min spelstil är minst sagt primitiv. Men trots att jag inte lärt mig hur jag ska hantera Ryus tatsumakis eller att Dhalsim har fler fantastiska normals än bara standing HK, så lyckas jag otippat att ta det. Kommer ihåg att jag till skillnad från andra hög press-matcher fylldes av ett lugn någonstans mitt i. En av åskådarna skriker "Patience!" till IMX, men jag tolkar det som att jag har ett random brittiskt fan.

Efter matchen går jag in i rummet intill där den svenska 3S-truppen står och snackar. Jag ropar "Jag tog IMX!!" varav Grahf spricker upp i ett leende. Ingen av de andra hajar riktigt, men han vet. 

I 3S, spelet där jag hållit kvar vid min low-tier karaktär, åker jag snabbt ut i gruppspelet, vilket senare föranleder mig till att även här byta till ett bättre alternativ (mer om det i nästa inlägg). Värt att nämna är att jag ser Grahfs topp 16 match mot Chief, en brittisk Ryu-spelare. 

Det är jämnt upp till sista ronden där Chief med sin vilda brittiska style till slut kapitaliserar på Stockholms mer metodiska sätt. Förlust för Sverige precis innan mållinjen. Den enda av som får spela topp 8 i 3S är således Cyrox.

Såhär såg det ut utanför lokalen vid eftermiddagspausen. Originalvideon hittar ni här.

Det blir paus innan slutspelen. Grahf och jag sätter oss på ett hak i närheten och käkar crispy chicken-burgare. Besvikelsen över att han inte lyckades hela vägen till stora scenen är påtaglig för oss båda, men han är snabb på att poängtera att jag faktiskt kvalat in till två spel.

Vi är diskret medvetena om att mina chanser i CvS2 är ringa, men när det gäller ST kommer jag ihåg orden tydligt: "Allt jag vet är att du har en chans att vinna en resa till Las Vegas." 

Vi återvänder till arenan. En del spelar casuals men jag är för nervös för det. Kanske kan jag dock poängtera att min mentor här får en chans att lira ett set mot Harmonaz, den grymma brittiska Akuma-spelaren, som jag har för mig har uttryckt sig dissigt på nätet (detta var ett tag sedan, på senare år har jag bara goda erfarenheter med honom). 

När de spelat klart och Naz tydligt är den som fick mest stryk fäller han den legendariska ursäkten "Bra spelat, synd bara att jag var så hungrig."

Pausen tar slut och alla ombeds ta plats i det stora rummet. Första spelet det tävlas i är ST. Efter att de första två spelat färdigt är det dags för mig att gå upp på scen. Min motståndare kallar sig Wings of Glory, en holländsk Boxer-spelare som jag aldrig sett tidigare, och som verkar ha gått upp i rök efter turneringen.

Formatet är bäst av 3, och även denna kamp finns dokumenterad på film. Om du vill undvika spoilers så rekommenderar jag att du tittar på videon innan du läser vidare.

Enligt flera var min comeback runt 2:45 turneringens highlight - that's what I call street fightin'!

Det börjar med att han medvetet väntar med att välja karaktär tills jag valt, varav han omedelbart väljer Vega (~30s in i videon hör ni hur folk buar). Den bästa karaktären i spelet och Dhalsims klart sämsta match-up. Som tur är vet jag hyfsat hur matchen ska spelas och jag skäms inte det minsta för att spamma noogie-loops trots publikens buande - i videon har de klippt, men mellan matcherna säger kommentatorn åt publiken att sluta!

Hans fuling misslyckas och han byter till Boxer. En kamp jag är bekväm med, men han spelar annorlunda än Grahf och nyttjar mitt bristfälliga luftförsvar för att kamma hem vinsten. Etta på prispallen hamnar till slut fransmannen Professor Jones, som nyligen hemkommen från en pilgrimsresa till landet i öst - i syfte att bygga just en Dictator - smashar allt motstånd cleant. 

Nästa spel är CvS2. Jag lirar vid det här laget C-Guile/Yamazaki/R2Sagat; men jag kan inte rollcancel (RC) som är en av de starkaste teknikerna i C-Groove, och min match up-erfarenhet är mycket begränsad. Min motståndare, en K-groove-spelande grek, har därför inga problem att spela ut mig med Mai footsies och Athena cr.hp-mashing. Matchen ser ni här:

Den som vinner hela CvS2-tävlingen är Yamazaki93, en oerhört skicklig (och trevlig) fransman som fortfarande brinner för spelet. 

Huvudeventet är 3S, där Cyrox som ende svensk deltar i slutspelen. Han spelar 1-1 mot Harmonaz's Akuma när engelsmannen plötsligt väljer Q i avgörande match. Hela arenan blir förvirrad eftersom  bortsett från att vara en av de mer esoteriska karaktärerna också är en av de sämre. 

Logiken bakom bytet blir emellertid tydligt när han övertygande slår Cyrox framför en häpen publik. Han förlorar dock i finalen mot Zak och hans briljanta Oro. 

Evenemanget avslutas med att Justin Wong spelar ett par Money Matches/Uppvisningsmatcher. En av dem är en FT4 i MvC2 mot en brittisk spelare kallad Sinity som snackat sjukt mycket trash talk online. De spelar om $200 och Justin, som är den bästa MvC2-spelaren genom tiderna, avslutar setet med att köra troll-laget Roll/Servbot/Guile. 4-0, enkelt. 

Sen ser vi också en Bäst av tre/FT2 mellan Justin och Ryan Hart, kanske den bästa all round-spelaren i Englands historia. Den avslutas med en klassisk Daigo Parry av Ryan som tar det 2-0. Publiken är vild, men jag är ung och oimponerad. 

Jag minns att jag på bussen på väg tillbaka till hotellet säger till gänget "Vadå, han gjorde ju bara vad Daigo redan gjort" varav Grahf brister ut i ett skratt. Korrekt, för den prestationen var långt ifrån "bara vad någon annan redan gjort."

I nästa inlägg blir det reflektioner från eventet, hur scenen i Stockholm fungerar upp till, och efter, Street Fighter IV-släppet, samt rundar av temat: min FG-historia för stunden - så att lite andra spörsmål kan få komma fram ett tag.

Shout outs till er som var där och reppade:

Bob, Bopper, CK, Cyrox, Grahf, Louie, Raffe