M*A*S*H
Än i dag sänds avsnitt på den svenska midnattstelevisionen. Precis som under min barndom. Elva långa säsonger och med ett slutavsnitt som ännu innehar rekordet som det mest sedda i amerikansk historia. Gråbruna dekorer och människor i militärgrönt. 70-tals tolkning av 50-tal. Trots det mysiga introt – med det så familjära ledmotivet (som förblir både in- och outro genom hela serien) – var det alltid något som under min uppväxt snabbt zippades bort. Nästan två årtionden passerar, utan att en tanke ägnas däråt, i stället ser jag hela Star Trek TNG, VOY, DS9, TOS, Farscape, Dexter, Frasier flera gånger gånger om, och så till slut Babylon 5 . Den första i mitt liv som lyckas med konststycket att inte bara vara fasansfullt bra, men som sammanhängande är det från säsong 1 till 5 - från början till slut. Faktum är att det är så pass bra, att när finalens eftertexter rullar förbi, fylls jag av nedstämdhet, eftersom jag är medveten om att jag precis sett klart den bästa serien någonsi...
