BridesTREK Revisited

Jag är ett stort Frasier-fan. Faktum är att jag sett sitcomen i sin helhet minst tio gånger, vilket gör det till min absoluta favoritserie någonsin (om man nu får räkna sitcoms). Även om den gick konstant på femman under min uppväxt var det först i gymnasiet som jag började kolla på den. En dvd-box med säsong 1 fanns till extrapris på ginza, resten är historia. 

I runt 15 år har serien bistått trofast vid min sida. Och bortsett från karaktärerna, skämten och estetiken så antar jag att en viktig anledning till varför den fortsätter att vara så underhållande är de högtravande referenserna - oftast utgörandes av antik litteratur, opera och så vidare, men som då och då också inrymmer smalare teman - ofta med en imponerande detaljkännedom.

Avsnitt 6 i säsong 10 "Star Mitzvah" är ett av roligare avsnitten, där Frasier i utbyte mot att han fixar en autograf på ett Star Trek-konvent ska få ett tal, som han ska hålla på sin sons bar mitzvah, översatt till hebreiska. Han missar autografen och den upprörde trekkien hämnas genom att översätta talet till klingon. 

Det enda som krävs för att den briljanta intrigen ska fungera är minimal Star Trek-kunskap. Det var exakt det jag hade första gången jag såg avsnittet. 10+ år senare är jag betydligt mer erfaren inom Trek, och kan därför både uppskatta men också förbryllas över rikedomen i dialogerna. Låt mig demonstrera:

Här ser vi radioredaktionens nörd tillika trekkie, Noel, som ber Frasier om en gentjänst: att fixa en autograf av Scott Bakula (han kan inte själv då ett besöksförbud hindrar honom från att vara i närheten av William Shatner, som tydligen också är på konventet). Låt mig här pausa ett ögonblick för att poängtera att Scott Bakula spelar kapten Archer i Star Trek: Enterprise. 

Enterprise var rätt färskt utkommen (2001), och var antagligen en del i ropet när avsnittet sändes (2002). Så det är inte långsökt att många som tittade åtminstone kände till den nya serien, om än inte alla hade koll på vem just Scott Bakula var.

Frasier får förhinder (han åker på en Dada-utställning i stället) och missar konventet. Noel tar väldigt illa vid sig varav Frasier poängterar att det bara rör sig om en tv-serie. Noel svarar med att Brideshead Revisited också är det.

Svaret är tack vare Frasiers reaktion väldigt roligt även om man inte vet exakt vad som refereras. Det räcker gott med att man kan utgå från att det rör sig om någon pretentiös high-brow-historia. Och så är det också. Efter att vid det här laget ha sett Brideshead Revisited två gånger, kan jag faktiskt också bekräfta att det är på en helt annan nivå än det mesta i Trek-universumet. 

Därför har jag på senare dagar kommit att hålla med Frasier när han inte vill reducera sin favorit till blott tv-underhållning. Vad som är intressant är dock referensen i sig, för hur många av tittarna var familjära med detta brittiska drama från 1981? Den sändes första gången i USA 1982 (PBS), och vann en Golden Globe året därpå. Det är förvisso något, och kanske strålades den ut igen runt 2002, men det känns ändå väldigt smalt.

Den sista referensen uppstår när Frasier skickar en gåva till Noel, en ursäkt för sin tabbe. Gåvan visar sig vara peruken som skådespelaren Joan Collins bar i Star Trek: TOS-avsnittet "City on the Edge of Forever". Noel blir helt tagen och ångrar genast att han hämnades på Frasier.

Även här går skämtet hem även om man inte har någon aning om rekvisitans natur, då mottagarens reaktion gör tydligt att det är något ytterst värdefullt. Den som däremot har koll på TOS förstår genast vidden av det hela, då dubbelavsnittet "City of the Edge of Forever" är ett av, om inte det mest bejublade stycket The Original Series som gjorts. (Själv tycker jag den är extremt överskattad, men det är en annan historia.)

Joan Collins, William Shatner och Leonard Nimoy i TOS S1E28

Vi ser här åter en äldre referens, denna gång ett stycke filmhistoria från 1967. Vad som slår mig är att antagligen så var enbart ett av skämtens faktiska innehåll någorlunda bekant för genomsnittstittaren vid tiden då det sändes. Beundransvärt och också lite förunderligt att författarna inkluderade så mycket information i dialogerna som de gjorde. 

Det är tydligt att de måste ha varit välbekanta med både Trek och Brideshead, och att de även behärskade konsten att få skämten att fungera trots den snäva inramningen. Kanske är det just det, som är den extra kryddan liggande till grund för Frasiers enorma framgångar. DJ Trustor uppskattar det i alla fall något enormt.