Battle of Destiny 2008 (Del I)

Året är nu 2008, två år har gått sedan Versus och i London har turneringen Battle of Destiny (BOD) annonserats. Lineup:en är packad med titlarna 3S, ST, CvS2 och Tekken 5. Bortsett från en mängd toppspelare från hela Europa kommer även legenden Justin Wong direkt från USA att närvara. Förutom pengar vinner även första platsen i respektive spel en resa till Las Vegas där denne får delta i Evolution (EVO), världens största FG-turnering. 

Gruppen jag är där med består av BlixtBob, Bopper, CK, Raffe, Cyrox och Grahf - med andra ord är gräddan av Stockholms 3S-scen på plats för att reppa den gulblå fanan. Dagen innan eventet hänger vi på Trocadero (R.I.P.), en arkadhall intill Picadilly Circus, där vi får möjlighet att känna och klämma lite på det brittiska motståndet. 

"Troc"

Förutom the "usual suspects" (Raju, Harmonaz, Rakurai etc.) närvarar även Zak. En relativt ny spelare som med sin Oro på kort tid gjort sig ett rykte om att vara Englands starkaste spelare. Jag anländer senare än de andra så jag hinner mest beskåda när nykomlingen käkar spelare efter spelare. 

Efter att de flesta gått hem och Troc precis ska stänga får jag dock chansen att lira mot honom, första och sista matchen för dagen. Min erfarenhet mot Oro är icke-befintlig, så jag väljer en defensiv taktik. Nyttjar Necros långa lemmar för att med enskilda träffar plocka ned hans livmätare från säkert avstånd.

Trocs Capcom-fighters. Märk väl att detta är H2H-setups, motståndaren sitter alltså på motsatt sida.

Vi säkrar varsin rond och efter en utdragen avgörande duell tappar jag till slut tålamodet vilket han kapitaliserar på och tar hem det. Grahf är ändå imponerad, ingen hade kunnat utmana honom så hårt utan att först ha spelat mot honom några gånger.

Även om det bara var en casual-match så minns jag den som väldigt speciell p.g.a. sättet jag förlorade på, nämligen otålighet. Detta är ett tema som ska återkomma genom min FG-karriär; och som jag först på senare dagar kommit underfund med. Hursomhelst, vi återvänder till hotellet med viss optimism. 

***

När vi nästa dag anländer till evenemanget är det fullproppat i entrén. Deltagarna måste registrera sig en i taget. Man måste också meddela organisatörerna ens nickname. Det är nu jag får snilleblixten att anmäla mig som "Pedram", dels för att jag inte var så fäst vid mitt dåvarande "Spetsz", dels för att jag inte hade särskilt höga förväntningar på mig själv. 

Av denna banner att döma verkar det som att Capcom också försökte promota SF2 HDRemix. Jag har dock noll minne av att spelet förekom över huvud taget.

Sen var det också ett internskämt då det redan finns en erfaren brittisk Necro-spelare, vars namn tillika nick är just Pedram. (En handling som må låta rätt lumpen, men som jag fått rätsida på sen några år tillbaka - mer om det en annan gång!) För att undvika förvirring registrerades jag som "Pedram_SWE" eller som jag kallades av de lokala spelarna: "Pedram Sweden" alternativt "Fake Pedram". 

Jag registrerar mig för 3S, ST och CvS2. Utöver (retro)spelen har Capcom i sista sekund beslutat sig för att ställa ut en betaversion av Street Fighter 4. Detta är enormt, för vi ska komma ihåg att det inte hade släppts ett nytt Street Fighter på 10 (!) år. Det här var således första gången vi i Europa fick chansen att prova den återupplivade franchisen.

Trycket var enormt och man fick vänta länge för att spela (max 3 matcher, förlorare får lämna direkt). Jag minns en märklig känsla av skepsis och påtvingad entusiasm. Kontrollen kändes sluggig och rent audio-visuellt var det helt bedrövligt. Det stod liksom direkt klart att uppföljaren inte ens var i samma liga som majoriteten av föregångarna. Jag spelade klart min tur. Mer blev det inte. 

Nog för att det var intressant att testspela, men det som gjorde starkast intryck på mig var att någon jänkare skrivit på SRK.com-forumet att han diggade M.Bisons nya win pose, då han lyfter på huvudbonaden och stryker handen över "his bald head". Jag och andra i mitt resesällskap förväntade oss därmed att karaktären var flintskallig; reaktionerna blev mycket förvirrade när vi upptäckte att han visst hade hår på huvudet. Eller som CK uttryckte det "vafan vadå bald head?!?!"

Snagg, inte flint.

Uppvärmningen är i gång när Bopper och jag märker att Justin Wong sitter i ett hörn och bombar folk i CvS2 med C-Groove Kyo. Vad denne amerikanska FG-legend i övrigt gjorde där förutom att spela ett par uppvisningsmatcher (exhibitions) vet jag inte. 

Han var inte med i några turneringar i alla fall. Möjligen hade det att göra med att marknadsföra SF4 och de andra nya spelen som fanns på plats. Hur som helst återkommer vi till honom och resten av BoD-historien i nästkommande inlägg.